- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
277

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•277

Visan ljöd nu ej lugnt och vackert, liksom när
skördefolket sjöng den i solig sommardag eller i
dagg-stänkt kväll. Nu framfördes den våldsamt och hetsigt,
och allt emellan stroferna, som skildrade den svenske
majorens besök i dödsriket, rördes flaskorna, prydda
med Gustaf den tredjes namn. När man så sjungit en
hiskelig hop verser och kom dit, där hjältekungen,
Karl den tolfte, skildrades, när man sjöng om hans
björnramar, hans grufliga pamp, hans oförlikneliga
mannamod och huru han från de dödas värld ville
opp och klå ryssen igen, ja, då tycktes ett slags raseri
gripa bärsärkarna i Hesse. Man fattade hvarandra
med seniga armar. Kråk Anders från Tjärna, en
grufligt stor bjässe, grep plötsligt en Gagnefsyngling, som
äfven var med, och utropande: "Inga flugor midt i
vintern", slungade han främlingen öfver bordet ut i
halmen. Det hela var lek. Men af leken blef allvar.
Lysta af darrande bloss slogos männen, som om det
varit boer och engelsmän instängda i samma hålväg.

De förskräckta flickorna sökte gråtande medla och
tala för ett mildare umgängessätt, men här voro
kvinnornas tårar vanmäktiga. Mässingsdosorna, gömda i
bastanta dalkarl snäf var, voro ej nog brukade ännu.

Hittills hade slagsmålet enligt den tidens åsikt
varit "städadt" och "hederligt" och "nöjsamt för
betraktaren att iakttaga." Men plötsligt skrek den af
ynglingarna, som fått vedernamnet "fluga", högt:

— Han högg mig med knifven!

Vid dessa ord skildes genast antagonisterna, ehuru
somliga näsor blödde och bruna ögon blifvit blå. Det
blef mol tyst. Hvem var den brottslige? Jo, den
dol-ske värden, som kämpat med främlingen från Gagnef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free