Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•285
Djurmoklack voro synnerligen ståtliga, och
flammorna, som minde på forntidens vårdkasar, tycktes nå
själfva den dunkla, stjärnsådda vårhimlen. Då och
då ekade gevärsskotten i natten, och vallhornen och
säterlurarna lullade fram vemodiga toner från hult
och lid, från berg och dal. Naturfolket hälsade
naturens högtid, sommaren, välkommen.
Vanligen höll man denna tid eldarna vid makt,
ända till dess en purpurrand i öster bebådade, att
dagens lysande, stora, underbara världsbloss snart skulle
böja sig öfver de rodnande bergkammarna.
Nedanför foten af en bergshöjd, där den stora,
glada brasan nu slocknade, finna vi denna morgon en
skara ungdom från trakten af Tuna kyrka. Ingels
Anna var här med och äfven Gryt Halfvar. Den
senare hade under ungdomens fröjd däruppe, där nu en
långsam rök hvirflade upp, varit idel vänlighet mot
Anna, hvilken dock skyggt drog sig undan. Hennes
tanke var ej här, den var hos den käre Erik, hvilken
nu, rekryt som han var, hvilade i något af de små,
kalla, hvita tälten på den historiska öfningsplatsen
Eommehed.
Det fogade sig nu så, att Gryt Halfvar och Anna
till sist vandrade ensamma mot sina hem nere på
slätten. Det var detta, som Halfvar hade beräknat.
Lommaflaskan, fylld med vin och kärleksdrycken,
brände vid ynglingens bröst, brände som templets
stulna kalk bränner i brottslingens hand. Gryt
Halfvar ämnade ju ock råna, ja, råna kärlekens fagra eld
från tvenne hjärtans helgedom.
Vid skogsbrynet satte sig Halfvar, och
motvilligt tog Anna plats ett stycke från sin följeslagare. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
