Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•286
vårsolens bjärta, darrande glans glimmade därborta
korset på Tuna kyrka, och skogens fåglar stämde upp
sin solsång till alla världars Herre. Det var inte
ovanligt, att ynglingarne vid de så vanliga gillena och
samkvämen bjödo flickorna på förtäring, och Halfvar
upptog nu flaskan och den lilla träbägaren af masur, och
fyllde kärlet till bredden.
Då sjöng skogens trast i rödglänsande kottprydd
grantopp:
"Anna, Anna lill’!
Ta’ int’ mot! Ta’ int’ mot!
Ondt han vill, ondt han vill.
Ta’ int’ mot! Ta’ int’ mot!
En underbar beklämning grep flickan. Hon tyckte,
att skogen, den nyss så glada skogen, mörknade i
das-kigt grått och själfva hvitsippan vid hennes fot miste
sin vackra dräkt. Anna hade sett Half vars hand
häftigt darra, när han fyllde bägaren, och äfven hon var
ett barn af sin tid med all dess fallenhet för det
mystiska. Om "kärleksdrycken" hade hon nog hört
åtskilligt talas.
Så klart, så trofast, som solen blickade ned på
de sista drifvorna, såg Anna in i Halfvars dunkla öga,
och, påminnande sig, att kärleksdrycken ej fick njutas
af mer än en enda, upprepade hon den gamla versen :
"På gästabud och gill’,
man dricker gästen till."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
