- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
308

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•308

skola gifva igen sina döda, och då det fridens anade,
sälla rike, om hvilket profeterna siat, skall komma till
blodbesudlad jord. Sist hade en af öfverstarne tagit
plats uppe på den vidsträckta grafkullen och framburit
ett tack och farväl till dem därunder, som i dag gifvit
sina lif för fosterlandet. Deras minne skulle ej firas
med sorg och veklagan. Att dö i ärlig strid för
fosterlandet vore bland dödar den ljufvaste. Med darrande
stämma talte den rörde öfversten för manskapet om
fosterlandskärlekens heliga eld, af skaparen nedlagd
hos alla folk och stammar, och han önskade, att denna
flamma i tiders tid måtte brinna hos svensk och finne.
Då skulle fosterlandet aldrig dö.

När det vemodiga arbetet var slut, gick korpral
Örn in i den tysta skogen invid Suttula. Äfven där
hade stridens vågor brusat fram, och furuskogens friska
doft förtogs af dröjande krutrök. I furustammarna
syntes liksom öppna sår efter kulorna, örns tanke
vandrade långt bort, vandrade stilla och längtansfull
till hembygdens berg. Där logo nu markens blommor,
där logo två förgät-mig-ej, som voro honom så kära.
Där vandrade nu i sommartid Annas valihornslåtar
fram i de solröksomhvälfda bergen, och där stod hon
nu mången kväll och blickade mot öster, bedjande för
vännen, som kämpade för det gemensamma landet.

— Hur vet du det? sade Erik plötsligt och
tvärstannade. Det klara ögat blef i en hast mulet. Någon
postförbindelse med hembygden hade icke manskapet
i hären denna tid, och skrffärdighet hos folket var för
öfrigt något ytterst sällsynt. Eapport om de döde
sändes till kyrkorna, men från de lefvande därhemma
hördes intet. Erik hade ej heller fått någon underrättelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free