Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovillkorligen värmde och fröjdade äfven
betraktaren.
Än är det ett vinterstycke från slätten med
manshöga drifvor, rosenskimrande i det korta
middagsljuset. Fram mot gården, som hvilar där så
fylld af trygghet och ro, med skorstensröken
lodrätt stigande mot den gnistrande januarihimmelen,
ilar en landtlig släde med sin pälsombonade
vägfarare. Detta det hela. Men hvilken stark och äkta
stämning öfver denna bit nordiskt vinterlif! Man
hör bjällrorna klinga genom den kristallklara
luften, man insuper med begärlighet de jungfruliga
snöviddernas friskhet, och en varm pust af svensk
hemtrefnad, svensk gästfrihet och svenskt hjärtelag
möter en från förstubron under det brutna taket,
där gårdens värdfolk välkomnande skymtar i
dörröppningen.
Eller det är en sommarnatt i skärgården. Från
bergstupets krön skådar man ut öfver
saltsjöfjärden, som ligger i en dimblå dröm, med sina mörka
holmar hägrande öfver de sammetslena djupen,
medan de buktande sunden mot horisontens
skogsrand ännu fånga en glimt af midnattsfästets
pärlemorglans. Naturens stora hjärta står stilla i
helig bidan, det är själfförglömmelsens
smärtförlösande timma, och bortom den trånga duken i
dess enkla ram vidga sig syner öfver de aningens
världar, som väl äfven de mest förmörkade ögon
någon gång skymta i de skumma själadjupen.
Bilder sådana som dessa hade efterhand burit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
