Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Stålfelts namn fram i ledet af de starkaste
och ursprungligaste inom vår unga konst, och
just i dag hade hans tidiga ryktbarhet erhållit den
officiella hallstämpeln, i det statens inköpsnämnd
enhälligt föreslagit hans stora duk på
vårutställningen : »Mitt land, mitt land...» till inköp för
nationalgalleriet.
Han hade alldeles nyss genom en biljett från
en af nämndens medlemmar mottagit detta
angenäma meddelande, när han på väg från sin atelier
vid Karlavägen stötte på sin vän Karl-Olof
Borgman, försjunken i drömmar framför en liten
bondgårdsinteriör från Dalarna i konsthandelsfönstret
vid Stureplan, och drog honom med sig att affira
den glada händelsen på Operakällaren.
Han kunde också väl behöfva ruskas upp en
smula, den käre skalden, så förströdd och tungsint
som han gått och sett ut hela den sista tiden!
Vete tusan för öfrigt, hvad han hängde hufvudet
för: hans nya diktsamling »Skogssus» hade ju fått
ett vänligt mottagande af både kritik och allmänhet,
och i sin tidning hade han det också bra, där han
skref en och annan konstuppsats eller litterär essay,
när lusten föll på honom.
Karl-Olof blef genast minst lika uppspelt som
Sten själf öfver den vunna framgången, och hans
närsynta grå ögon formligen strålade upp bakom
de guldbågade glasögonen. Skuggan öfver pannan
drog bort, och med ens antog det rundlagda,
skägglösa ansiktet detta trohjärtade gosseuttryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
