Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så vill han knappast ha den ogjord eller
oupplejfvad.
Sten ligger stilla och högtidlig under vännens
berättelse; på den tunna kinden stiger en spröd
rodnad, och ögonen fyllas af ett allt starkare ljus.
Det är som om hvarje por af hans varelse med
girig vällust insöge lifvet, det omilda, underbara,
bedårande fagra lifvet, som strömmar honom till
mötes ur Karl-Olofs ord.
En fråga är det dock, som efter hand reser
sig inom honom och, obesvarad, ställer sig
skuggande för ljuset, till dess han icke längre kan
motstå att ge den form: Hvad har det blifvit
af Liss-Erkers Daniel sedan den hemska natten;
ha lagens tjänare blandat sig i saken, och har han
kanske redan råkat i deras händer?
Men när Karl-Olof vet förtälja, att
våldsmannen trots efterspaningar icke kunnat anträffas, att
han ingenstädes varit synlig och antagligen rymt
från orten, då sjunker Sten åter tillbaka med ett
uttryck af tillfredsställelse. »Jag skulle inte vilja
honom något ondt,» säger han sakta som till sig
själf.
Till sist ingriper emellertid syster Anna i sin
vårdarinnevärdighets maktfullkomlighet: nu får
sannerligen Sten icke tröttas längre och
fortsättningen måste anstå till härnäst!
Frampå dagen anländer doktor Karling och
annoterar med glädje sjukdomens hugnesamma
vändning; ännu äro dock största varsamhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
