Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade hustru förkroppsligad trädt dem till mötes
ur ramen.
Vredegården var belägen i köpingens midt,
och dess stora, välskötta trädgård sträckte sig ända
ned till älfstranden. Boningshusets yttre gjorde
intrycket af ett förmöget bondehem med
karaktäristiska Moradrag, den smärta och resliga
kronskorstenen främst att märka. Det inre präglades
af ägarens förfinade vanor och öfverlägsna smak,
men trots de dyrbara konstskatterna, det utsökta
bohaget hvilade öfver det hela en harmonisk måtta,
ja, nästan enkelhet, som ingaf en känsla af
utomordentlig hemtrefnad och välbefinnande.
I en flygelbyggnad, uppförd af sekelårigt
kärnvirke i utvidgad härbrestil, hade mästaren sin
atelier, inredd med gamla allmogemöbler, väfnader
och husgerådsting, som han samlat på sina
vandringar kring bygden. Bakom hufvudbyggnaden
ned emot älfstranden lågo dessutom radade några
ålderdomliga Morastugor, ett eldhus, en
skvaltkvarn med flera — intressanta, men utdöende
byggnadstyper, som Vrede från skilda håll
tillvaratagit och här åter sammanfogat till ett
etnografiskt litet friluftsmuseum.
Efter en reverens för husets fru och en
rundtur mellan de gamla byggnadsmärkena sutto nu
de fyra männen bänkade i den rymliga
atelier-hallen, där middagens fulla solljus genom det låga
gafvelfönstrets blyinfattade små rutor i en bred
flod vällde fram öfver golftiljorna. Värden själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
