Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unga och gamla, bleka och trötta ansikten. I
sådana stunder syntes det honom, att en nästan
drottninglik värdighet utstrålade från den
kullriga lilla pannan, att hennes gång var en ädelboren
jungfrus fria och stolta gång mellan blommande
örtagårdssängar, och det fanns endast en i
världen, med hvilken hon kunde förliknas i ömt och
högt behag — med modern, den hittills
oförlikneliga !
Men i nästa stund var stämningen en annan.
Det var den enkla flickan af folket, han då
målade upp inför sig — naturlig, frisk och behaglig,
det var sannt men dock utan den säregna
förfining, det obeskrifbara något, som endast den
yppersta kultur och seklers rasfullkomning förmå
gifva. Bakom denna landtliga uppenbarelse reste
sig faderns förnämt distinguerade gestalt; hans
blick hade den oförstående kalla likgiltighet
inför en främmande värld, som var Sten så välbekant,
och till denna fullblodsaristokrat skulle sonen,
»ättlingen af en af fosterlandets äldsta och
ärorikaste släkter», träda fram med den vadmalsklädda
allmogeflickan vid sin hand... nej, det var
ogörligt, otänkbart, och hvarje rest af medfödda
betraktelsesätt, af nedärfd klasskänsla i Sten Stålfelts
inre reagerade vid den orimliga tankebilden!
Åter en annan gång föraktade och bespottade
han sig själf för sitt hjärtas vankelmod och
omanlighet för den lumpna lifssyn, som lät honom sätta
de ihåligaste konventionella formler framför äkta
Siljan. 11. —* 361 — 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
