Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tider. Som på mjuka, men starka
skogsfågelvingar lyfta de upp i soldiset, stå ett ögonblick
tvekande stilla och dyka så in i skogsdjupen, bort
mellan bergen, där de höra hemma, och där
besläktade lockröster svara dem i ett allt aflägsnare
fjärran. Men i lyssnarens bröst lämna de kvar ett
ljuft kval som efter en droppe förspilld lycka.
Rullpers Margit och Ryss Anna taga här
hufvudprisen, och mysande af stolthet och
tillfredsställelse undfå de ur fru Vredes händer under
ljudliga bifallsrop de frikostigt tillmätta
penningbelöningarna.
Nu är turen hos fiolspelarna, och denna
täfling blir både långvarig och hård. Nästan allt
hvad öfre Dalarna gömmer af folkberyktade
naturvirtuoser har nämligen lystrat till den utsända
budkaflen, och yrande polskor, nigande
gammelvalser, lunkande brudmarscher och springande
skänklåtar rycka fram till en brokig långdans öfver den
gröna skogsängen. Deras egenartade rytmik med
de ojämna taktgrupperna och de oftast en helton
uppstämda g- och d-strängarna, som förläna en
sällsam klang åt de enkla instrumenten, förfela
ej sitt intryck pä de ovana främlingsöronen. Det
är något af själfva den otämda Dalälfvens breda
makt och pojkaktiga nyckfullhet i dessa tonflöden,
än sakta kretsande i edornas bakvatten, än
sprutande och bändande bland klippstrandens
brötar, än stormande fram i yr och vårlig fullhet.
Mästermannen har man dock spart till sist,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
