Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peros Jerker och Frost Anders, och när dessa
gripa fast om stråkar och hjärtan, då finner man,
att äfven här slutdomen blir en själfklar sak. Som
två samkungar, hufvudet högre än allt folket, gå
de rätt fram till den stora segern; och först sedan
dessa gudabenådade bland dalasjälens aflyssnare,
hyllade med en storm af applåder från alla de
närvarande, mottagit sina hederspris, följer de
öfriga pristagarnas långa och jämnspelta rad.
Det börjar kvällas. Ungdomens länge
återhållna danslust, ytterligare eggad af den smittande
strängalåten, måste ändtligen tillfredsställas.
Banan röjes fri, kullerstenarna undanvältas,
höskrindan tjänar fortfarande som den yppersta
musikestrad, och inom få minuter är den första
långpolskan i full gång.
Tvänne af de unga saknas dock i vimlet. Sten
och Anna ha oförmärkt slagit in på skogsstigen,
som fortsätter uppåt höjderna; de vilja ej
försumma tillfället att gemensamt bestiga Siljans
stoltaste berg.
Allt oländigare och brantare slingrar den smala
kreatursstigen fram genom vildmarken, ibland
afbruten af en myrsänka, öfver hvilken de måste
balansera på vacklande tufvor och spänger, ibland
spärrad af någon störtad, barkafskalad jättefura,
som lik ett drakskelett vänder sina benhvita
lemmar i vädret. Skymningen tätnar allt mera grön
och mystisk mellan de mossiga stammarna; de få
en förnimmelse af att vandra på hafvets botten;
Siljan. IL ~ 425 — 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
