Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då såg Elsa på honom med frimodig blick.
— Du skulle bedja till Gud, sade hon.
— Jag har försökt, sade mannen kort. Men
han hör mig icke.
Elsa teg en stund, hon blygdes, för hvad hon
ville fråga.
— Har du ingen kärlek för din hustru? sade
hon till sist.
— Jo, jag har det, kom svaret. Hon har mig
i sitt våld. Och därför hatar jag henne också. Men
sådant förstår inte du.
Elsa slog förskräckt upp sina ögon vid dessa
ord, och för första gången märkte hon, hur
förändrad Anders Johan hade blifvit på föga mer än
ett år. Han hade magrat, och ansiktet hade fått
skarpa linjer. Muskler hade kommit, där allt förr
varit jämnt och rundt, och det såg ut, som om de
arbetat, äfven när han teg. Anders Johan hade
talat hänsynsfullt och lugnt, och Elsa måste tänka
länge, innan hon förstod hans ord. När deras
mening blef henne klar, bleknade hon, vände sig
tyst om och gick ifrån honom.
Båda gingo de hvar sin väg, och ingen kunde
räcka sin hand till den andre och gifva den hjälp,
som för till stillhet. Men på gården hemma hade
Ida stått, och osedd af dem båda, hade hon sett,
att mannen talade vid en kvinna och med hvem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
