Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flyttat. Nu tyckte han i alla fall, att det var synd
om henne, fast ju ingen människa kunde begära,
att han skulle stanna för hennes skull, han, som
var ung och rask och kunde få bättre. Men sista
lördagskvällen, innan han flyttade, kom han till
Kristins fönster bakom syrenbusken och knackade
på. Ty ovänlig ville Blomkvist inte vara. Det skulle
ingen säga om honom. Och Kristin öppnade
prompt och till reds, som hon alltid gjort. Nog
visste hon, att inte Blomkvist var den, som for,
utan att säga ajö.
Men dagen därpå, när Blomkvist var borta,
då började Kristins nya lif. I början gick hon
och väntade på, att hennes vän skulle skrifva, och
första månaden kom också ett bref. Mycket stod
inte i det. Men det var undertecknadt med »din
ömt älskande vän», och de orden gjorde Kristin glad
för en lång tid framåt. Hon gömde hvad hon fått
underst i sin öfversta byrålåda, och när längtan blef
henne för svår, tog hon fram brefvet och läste i det.
Sedan fick Kristin inte mer något bref, och
inte visste hon heller, hvart hon skulle skrifva, ty
därom stod intet i brefvet, ingenting hade Blomkvist
heller sagt, när han gick ifrån henne den sista
lördagsnatten, och då hade hon också glömt att fråga.
Inte hade han heller lofvat, att han skulle komma
tillbaka, eller att det någonsin skulle bli något mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
