Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan dem. Men i många år trodde Kristin att
så skulle ske, och starkast var hennes tro, när det
blef mörkt ute, eller när göken gol i hagen tidigt
om våren. Det finns många människor, tänkte
Kristin, som ingenting lofva men ändå hålla ord.
Sådan hade Blomkvist alltid varit mot henne, och
Kristin trodde, att han skulle blifva sig lik, som
han alltid varit. Och skref han efter henne, när
han en gång fått sitt, så skulle hon då säkert komma,
hvart det så bar.
Så mycket visste då Kristin säkert. Men
Blomkvist kom aldrig, och till sist upphörde Kristin att
vänta honom. Tyst och stadigt gick hon som
alltid omkring i ladugården. Korna råmade, när de
hörde hennes steg, och fåren bräkte. Med åren
blef Kristin allt mera satt och bastant, och hon
kände sig så hemma, där hon var, att hon aldrig
ens kom att tänka på, att hon kunde byta plats
eller flytta till andra. Hela trakten kände henne,
och därför att hon varit så länge på samma ställe,
kallades hon för gamla Kristin, innan hon fyllt
fyrtio år. Och Kristin tog emot namnet. Ty
ungdomen hade icke gagnat henne. Någon ny vän
hade hon aldrig fått, och aldrig längtade hon heller
att få någon.
Kristins stolthet var, att så fort något skulle
göras, där inte hvem som helst kunde användas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
