Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt lif, men icke kunnat. I hennes hjärna
spökade fattighuset, och på samma gång såg hon
sockenkärran, hvilken släpade henne själf, och hvad
hennes var, från dörr till dörr. En skam syntes det
henne också, att hon, som var till åren ren, skulle
gifva sig utan kärlek åt en man. Kanske var det
synd också? Katekesen kom upp i minnet, där hon
gick, och hvad prästen sagt för länge sedan, när
hon var ung och svartklädd och stod på gången
i kyrkan hemma. Så kom tröttheten på hela lifvet
och allt, som fanns, och dränkte minnena. Åter
tänkte hon icke på annat än snön, som gaf vika
under hennes steg. Ljudet af fen ensam fågels vingar,
som prasslade genom granskogen, kom henne att
spritta till. Hon såg sig själf som gammal och
tyckte, att hon snart skulle dö. Men på nytt
arbetade sig fruktan upp inom henne, fruktan för att
komma hem igen och ingenting ha uträttat, hon
tänkte på Janne och hans, och undrade hur
allting där var. Fram genom skogen gick Kristin,
och till sist tänkte hon på ingenting annat, än att
hon skulle komma fram, ja, inte ens på det.
Då såg Kristin genom skogen, som glesnade,
en trång, öppen plats. På den platsen skymtade
två byggnader, och ur den enas fönster lyste ljus,
som kastade strimmor ut öfver snön. Den andra
låg mörk och liten bakom skogskanten, öfver hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
