Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken lyste som ett band af gult och rödt. »Där
är ladugården,» tänkte Kristin; hon suckade, när
hon såg, hur liten den var, och att vägen dit var
trampad upp och icke skottad. Kristin stod och
såg på detta ute i skymningen. När hon steg upp
på trappan och trampade af sig den värsta snön,
satt det kvar i henne som en känsla af agg öfver,
hur liten ladugården var, och hur dålig vägen.
Och ännu när hon öppnade dörren och steg in,
följde henne samma tanke.
Eldskenet och värmen från stugan slog emot
Kristin, så att hon kände sig matt, och när hon
blinkat med ljuset, så att ögonen klarnat, såg hon
Janne stor och bred [sitta som en mörk skugga’
nedlutad öfver något, som han arbetade på,
bredvid spisen. Hvad han höll på med, såg inte Kristin,
ty hennes ögon voro för trötta att se. Men objuden
gick hon fram och slog sig ned, och mannen, som
satt vid spisen, bjöd henne inte vara välkommen.
Han såg bara ned på sitt, och det var, som om
han ingen väntat.
Till sist lade Janne undan det han hade för
händer och satte sig att se stint på den väntande
kvinnan.
— Det är Kristin, kan jag tro, som har
kommit, sade han till sist.
Kristin kom sig inte för att svara annat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
