- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
7

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ormtungan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


III. Ormtungan.


Ett brittiskt skepp, en korvett, hade under sin
kryssning på Guinea-kusten, gått till botten. Till
följe af strömsättningen vid Saharas hafskust, hade
fartyget under en mörk stormig natt stött på en
sandbank, tagit läck och nästan ögonblickligen sjunkit
bland bränningarne. Båtarne hade genast blifvit
öfverfulla; de öfriga, som icke fått rum deri,
hade tagit sin tillflykt till hvad som kunde
lösgöras från det sjunkande fartyget. Men om de
öfverbefolkade båtarne eller någon af de öfriga
skeppsbrutne lyckats nå kusten, var en fråga, som ingen
af de fyra, hvilka suto grensle öfver märsseglet,
förmådde besvara.

De visste endast att korvetten hade gått till
botten — de sågo den sjunka strax efter det de
lemnat densamma, men de sågo ingenting mera ända
till morgonen, då de funno sig allena på oceanen.
De hade drifvit fram och åter under återstoden
af den långa mörka natten — ofta helt och
hållet under vatten, då de allesammans voro nära
att bortspolas från sin bräckliga farkost.

Vid daggryningen hade stormen lagt sig och
efterföljdes af en klar, lugn dag, men det dröjde
länge innan de svallande vågorna lugnat sig så pass,
att de skeppsbrutne förmådde försöka att styra sin
sällsamma farkost. Nyttjande sina händer som åror,
började de att arbeta sig fram genom vattnet.

Hvarken land eller något annat föremål kunde
ses — endast hafvet, himlahvalfvet och solen.

Den nu i vestern sjunkande solen blef deras
kompass, ty de visste att de endast åt öster kunde
hoppas att påträffa land.

Efter solens nedgång styrde de kurs efter
stjernorna, och hela den andra natten efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free