Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ormtungan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skeppsbrottet, hade de fortfarit att med händerna ro spiran
mot öster.
Återigen spridde dagen sitt ljus öfver dem, men
utan att förnöja deras ögon med åsynen af land
eller något annat föremål, som kunde tända en gnista
af hopp.
Lidande af hunger, plågade af törst och uttröttade,
voro de nära förtviflan, då solen ännu en gång
höjde sig och dess ljusa sken genomstrålade det
kristallklara vattnet, på hvilket de flöto, dervid de
sågo under sig endast hvit sand. Det var
hafsbottnen och den var icke särdeles djup, endast
några få famnar under deras fötter.
Då vattnet var så grundt, kunde de icke vara
långt ifrån stranden. Lugnade och upplifvade af
denna tanke, började de ånyo med sina bemödanden
att söka drifva spiran framåt, hvarvid de under
hela morgonen endast gjorde korta uppehåll.
Långt före middagen måste de upphöra. De
voro nära vändkretsen, nästan rakt under dess linie.
Det var midsommar; och vid middagstiden stod
solen naturligtvis midt öfver deras hufvuden. Icke ens
deras kroppar gåfvo någon skugga, annat än på den
hvita sanden rakt under dem i hafsbottnen.
Solen kunde icke längre gifva dem någon
ledtråd och som de icke hade någon annan kompass,
nödgades de hålla sig stilla eller låta drifva sig i
den riktning vinden eller floden kunde föra dem.
De hade ingenting att samspråka om, utom deras
hjelplösa belägenhet, och om detta ämne hade de
uttömt sina tankar. Deras enda sysselsättning var
att gifva akt på solen, tilldess den sänkte sig.
Kunde de i detta ögonblick hafva höjt sina blickar
endast tre fot högre, så skulle de icke behöft vänta
på solens uppgång. De skulle då hafva sett land
— sådant det var — men så lågt som de befunno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
