- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
86

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Ännu en gång ett skratt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enda buller de åstadkommo var skramlandet af
tänderna, hvilka slogo tillsammans likt tre par
kastagnetter.

Detta kunde de icke hindra. Nattvinden
spelade öfver de genomdränkta kläderna, hvilka slöto
sig tätt omkring dem, och kylde dem ända intill
benen, och icke endast deras tänder, utan deras knän
slogo tillsamman, då de stretade fram mot kusten.

Innan de uppnådde densamma, tilldrog sig
något, som fyllde dem med nya farhågor. Det
sällsamma djuret, som hade hotat att afstänga vägen
för dem på sandåsen, visade sig ännu en gång för
deras ögon. Det patrullerade vid stranden nära
intill vattenbrynet — gick fram och tillbaka, just
som det gjort i den sadelformade sandåsen,
under hela tiden hållande sitt afskyvärdt fula hufvud
vändt åt gossarne. Med månen bakom ryggen
hade de mera tillfälle än förut att beskåda det
besynnerliga djuret, men det ingaf dem icke bättre
tankar. De kunde se att det hade långt raggigt hår
af en mångskiftande brun färg, och att från ett par
stora aflånga ögonstenar framglänste ett
fruktansvärdt hemskt sken.

Huru djuret kommit dit visste de icke, men
der var det. Enligt sin erfarenhet från det
förra sammanträffandet, antogo de att djuret skulle
fly då de visade sig; och ännu en gång drogo de
sina huggare, och gingo modigt på.

De hade icke misstagit sig. Innan de hunnit
fram till djuret, vände det sig om, och återigen
uppgifvande sitt afgrundslika skri, stultade det af emot
passet, i hvars skuggiga djup det snart försvann ur
deras åsyn.

Våra gossar, som nu trodde sig icke hafva
något att frukta, gingo upp på stranden och började
rådslå om hvarthän de skulle begifva sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free