Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Ännu en gång ett skratt - XXXII. En listig sheik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att följa utmed kusten och hålla sig på så långt
afstånd som möjligt från det arabiska lägret, var
naturligtvis det första.
De hade likväl knappast gått några och
femtio steg utmed stranden, förrän de tvärstannade, då
de hörde ett buller som tycktes komma från passet
bakom dem. De hörde ett ljud, likt en fnysning,
antagligen från något djur, och för ett ögonblick
trodde de det komma från den lurfviga best, som
de nyss gjort bekantskap med. Snart sågo de dock
att de misstagit sig, ty ur sandkullarnes skugga
framsköt den oformliga skapnaden af en kamel.
Denna anblick fyllde dem med bestörtning,
icke derföre att det var en kamel, utan emedan de
äfven upptäckte en karl som satt på dess rygg och
svängde ett långt vapen, samt dref djuret åt det håll
der gossarne voro.
De tre midshipmännen gjorde icke något
försök att fortsätta en färd, som så oförmodadt
blifvit afbruten. De insågo att ett försök att
undkomma ett så snabbt djur skulle vara utan
ändamål, ty hindrade som de voro af sina våta kläder,
skulle de icke kunnat undkomma en halt anka en
gång. De öfverlemnade sig derföre i Guds hand
och stodo stilla, väntande på att blifva anfallne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
