- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 8, Slafgossarne i Sahara /
118

(1867) [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Slavery, Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIII. En dag af dödsångest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Strömmar af svett flöto från deras kroppar, då
de arbetade sig fram genom den sjunkande sanden;
och fastän svetten strömmade från hvarje por, voro
deras strupe, tunga och läppar så torra, att hvarje
försök till samtal endast kom dem att frambringa
en mängd ljud, som liknade dödsrosslingar.

Golah med sin familj red i fronten och tycktes
icke bry sig om huruvida de andra åtföljde honom
eller icke. Hans båda slägtingar drefvo på
eftertruppen, och om någon af slafvarne visade tecken
till att blifva efter, påmindes han att skynda genom
några slag af en tjock påk.

»Säg dem att jag måste hafva vatten, eller jag
dör,» mumlade Harry till kroomannen under en hes
hviskning. »Jag är värd penningar, och om gamle
Golah låter mig dö i brist på vatten, så är han
en narr.»

Kroomannen vägrade att göra detta meddelande,
hvilket han förklarade endast skulle utsätta honom
sjelf för misshandling.

Colin vände sig till Golahs son och lät honom
genom tecken förstå att de måste hafva vatten. Den
unge svarte negern nedlät sig endast att medelst
ett grin svara derpå. Han led icke sjelf och kunde
icke hysa deltagande för någon annan.

De svartes hudar, insmorda med olja, syntes
motstå solens brännande strålar, och år af
beständig vana hade utan tvifvel härdat dem att till en
förvånande grad motstå hunger och törst. För våra
hvita fångar syntes de snarare som ofantliga
reptiler än menskliga varelser.

Sanden, på hvilken de passerade andra dagen,
var lösare än förut och benens lyftande orsakade
en trötthet, som om de gått i det hårdaste arbete.
Plågade af törstens outhärdliga qval, tänkte de hvita
fångarne beständigt på döden, denna stora motvigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafgoss/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free