Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafsvatnet fryser till is. Ehuru motsatsen
haft sina förfäcktare, så intyga dock
ofvikelige rön, att hafvets sälta icke hindrar des
sammanprässning från 3 till 5 tums tjock is
på dygnet.
I anseende till Polar-isens skapnad,
delar man den gemenligen uti Isberg och
Isfält. Bägge arter äro träffade, så vid
Norra som Södra Polen. Vi vilje först
betrakta Isfälten.
Desse tillkomma antingen i stora vikar,
eller ock i fria hafvet, men synas dock
egenteligen, vid deras grundläggning, fordra
ett fast ställe, antingen af land eller annan
fast is. Då dessa komma från ishafvet, har
man trodt, det ett fast land måste finnas
under Polarna. Men en sådan slutsats kan
hafva sitt undantag. Ett isfält kan äfven
lägga sig vid brädden af ett fast isberg.
Desse fält kunna, enligt de beråttelfer Crantz
undfått, intaga från 40 till 100 tyska mils
sträckning, fast fördelta genom sprickor i
smärre fålt. De äro gemenligen 5 till 6
alnar tjocka, skrida långsamt och Majestätiskt,
ligga stundom helt stilla, men äro vådeligare
att träffa än isbergen [1]. Deras yta är
sällan jämn, Pennant s. 85. Man ser på
dem bergkullar, dalar, åsar samt enligt
Gmelin II. 425 och Ellis p. 135, klara
isstycken och dammar med friskt vatn. Då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
