Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ilja Ehrenburg: Den gamle buntmakaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad är Sjechtel för något? Inflammerade ögon
över en hög stinkande fällar. Är det en buntmakare
eller en biblisk förbannelse? Man behöver bara se
på honom... För resten, vem ser på Sjechtel? Livet
är bittert ändå. Människorna se på Gorovitjs
pälsmössa eller på vackra flickor eller på sin egen sorg.
Ingen ser på Sjechtel. Ur hans ögon rinna tårarna
oupphörligt. Men det är icke lidandets och icke
hänförelsens tårar. Det är variga ögonlocks skamliga
tårar. Sjechtel är fattig och anskrämlig. Och så är
han ensam. Döden, den narren, han har glömt bort
Sjechtel. Och Sjechtel har stannat kvar över sina
färgskiftande fällar. Han bearbetar dem och tänker.
Utanför fönstret larmar dagen. Uniformer skifta,
plakat och sedlar. Men det är icke därpå Sjechtel
tänker. Han tänker icke på gud, fastän han är en ärlig
jude, fastän han håller alla helger och på
fredagskvällen har de båda skälvande sabbatsljusen på sitt
torftiga bord. Gud tänker han icke på. Han tänker
på det allra enklaste: på vintern — att dagarna äro
korta, på sommaren — att de äro långa. Den gamle
buntmakarens förstånd är omtöcknat.
Ibland kommer hans brorson Motja till honom.
Motja har brännande pupiller och ett komsomolkort1
i fickan. Motja skrattar åt Sjechtel.
1 Komsomol: kommunistiska ungdomsförbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
