Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vera Inber: Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Proserpina plockade vita blommor på en äng tillsammans
med sina väninnor.
— Kragprästar?
— Nej, inga prästkragar. Det var antagligen
narcisser. De var bara större och mera välluktande än
våra. Hon plockade och plockade, och det blev mer
och mer blommor. Och plötsligt...
Adrian Adrianovitj steg upp, sköt stolen åt sidan
och förde eldgaffeln över golvet.
— Kan du föreställa dig pallen där som
Proserpina. Blommorna på mattan — det är äkta blommor.
Och plötsligt öppnar sig jorden vid bokskåpet, och
Pluto kommer framrusande i en vagn, förspänd med
eldfrustande hästar. Han bor där nere (Adrian
Adrianovitj knackade med eldgaffeln mot golvet) och
jorden slöt sig över dem.
— Bodde Plutten i en källare? frågade Maja med
skälvande röst.
— Nej, inte i en källare, utan under jorden. Där
hade han sitt rike. Där var allt som här uppe på
jorden. Det fanns bara ingen sol, och det regnade
inte, som det gör just nu hos oss.
— Berätta vidare, vidare! skyndade Maja på.
Aha, tänkte Adrian Adrianovitj skadeglatt och
ställde tillbaka stolen. Du vill höra mera. Jag ser,
att tasjkentpojken redan bleknat i din fantasi.
Och han fortsatte att berätta.
— Proserpina hade en mamma, som hette Ceres.
Denna förståndiga och oändligt goda kvinna sörjde
för alla växter här på jorden. Då hon fick reda pä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
