Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vera Inber: Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olyckan med Proserpina, flög hon för att söka efter
henne.
— Med en junkermaskin?
— Nej... Men hon kunde inte finna henne. Till
straff för att ingen av jordens varelser ville tala om
vart Proserpina tagit vägen, berövade hon jorden
dess växtlighet. Detta år växte ingenting.
— Inga äpplen heller?
— Det är klart.
— Vad åt man då?
— Hm, antagligen konserver, köpta i en kooperativ
affär. Men hör vidare. Ceres gick och gick och kom
slutligen till ett främmande land. Då för tiden var
sederna enkla, och hon fördes genast inför konungen.
På slottet stod glädjen högt i tak. Drottningen hade
fött konungen en son, och nu sökte man åt honom
en...
— Get?
— Nej, en amma. Då Ceres kom in i salen,
förvånade hon alla genom sin hållning och sitt
utseende. Hennes hårknut var tung som en sädeskärve,
och klänningsvecken påminde om plogfåror.
Drottningen förstod genast, att allt levande måste frodas
under dessa ögons vård. Och hon föreslog Ceres
att uppfostra hennes son. Ceres gick med därpå, men
blott på ett villkor...
— Maja lilla, hördes i samma ögonblick Aglajas
röst, det är tid att sova. Jag är alldeles förbi.
Remus är så krånglig, det är väl den fjärde tanden,
som håller på och spricker ut — eller han kanske har
förkylt sig. Jag vet inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
