Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKAN FYRA PA NATTEN 99
hälsade. Hon var stor och kraftig. En åtsittande
blus, bredaxlad — och vilket bröst!...
Oss emellan sagt, vet ni, så kunde jag inte sova på
många nätter efteråt. Där bakom väggen, bara två
tum från mig, låg en sådan fin kvinna... med sådana
skuldror. Nåja. Men hon hade kortklippt hår. Det
kan jag inte med.
Knappt hade jag slagit mig ned, förrän hon tog
fram cigarretter, tände en och bjöd mig också.
— Röker ni?
— Nej, sade jag, jag röker inte. Har aldrig lärt
mig det.
— Låt oss dricka te då. Det är så tråkigt i dag.
Jag har inte ens lust att läsa.
Då hon började röka, tyckte jag inte alls om
henne. Jag tycker överhuvudtaget inte om rökare. Se
bara, vilket egenkärt tryne karlarna får, när de
sticker en cigarr mellan tänderna. När en gris är
belåten, slår den knorr på svansen, när en rökare
är det, bolmar han! Men om en kvinna röker —
det är hemskt.
En rökande kvinna, vet ni, det är en lättsinnig
kvinna. Hon har knäckts på något sätt, det fattas
henne något. Eller också är hon alldeles tokig —
leker kärlek till höger och vänster, eller är hon...
i vilket fall som helst är det ett farligt symtom.
Så fort jag fick se henne röka, förstod jag, att det
var riskabelt.
Vi började dricka te. Jag såg mig omkring. På
bordet stod ett fotografi av en militär och strax bred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
