Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 ALEXANDER JAKOVLEV
vid en stor, stereotyp bild av Karl Marx, precis en
sådan vi har på vårt ämbetsrum.
Hm... jaså...
På bordet låg tjocka böcker. Också Karl Marxar.
Tidningar i stora buntar... och tobak i en hög.
Det luktade kvinna i rummet — en riktig en. Som
ungkarl är jag, förstår ni, mycket känslig för
sådant, och det försonade mig en liten smula med
henne.
— Ni ser alltså ut så där. Efter era sånger
föreställde jag mig er helt annorlunda, yngre. Hur
gammal är ni?
— Trettiofem, sade jag.
— Jag är tjugusex.
Ii — Verkligen! sade jag med låtsad förvåning, ni
ser så ung ut. Man skulle kunna gissa...
— Nej, käre granne, avbröt hon mig, jag behöver
inga komplimanger.
— Vad för komplimanger?
Nog, nog om den saken. Ta ert glas!
Jag blev inte så lite förvirrad. Ser man på, inga
komplimanger!... Jag hade alltid trott, att det räckte
att prisa en kvinnas hatt eller skor för att verka
till-dragande på henne. Eller ännu bättre -r- göra henne
yngre. Och hon...
Hon var mycket gästvänlig — bjöd mig på allt
möjligt. Jag tänkte: då det är kommunism, behöver
jag inte genera mig. Det blev en trevlig kväll till
sist...
Från den aftonen hade vi slutit något slags
vänskapsförbund. Jag drack te hos henne, skämtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
