Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ALEXANDER JAKOVLEV
Praskovja Spiridonovna blev så uppskrämd, att
hon spillde ut teet. Och hon sprang sin väg utan
att säga adjö. Knappt var hon utanför dörren, förrån
det bultade i väggen.
— År ni hemma, granne?
— Ja, sade jag. Välkommen tillbaks.
— Jag ska bara tvätta mig, så dricker vi te
tillsammans. Jag har en massa godsaker med mig.
Jag gick in till henne. Med gitarren, det är klart
— hon tyckte om den. Hon hade blivit en smula
solbränd, skrattade, hennes tänder glänste.
— Jag har varit hos min syster, vilat lite. Vilka
barn hon har!
— Snälla?
— Härliga ungar! Hela dagarna lekte jag med
dem.
— Ha, ha, ha! skrattade jag, det är ju riktigt
brackigt!
Hon blev genast allvarlig.
— Ja, om man tänker efter, så har ni verkligen
rätt. Men jag var ändå inte så lite avundsjuk.
Aha, tänkte jag, naturen tar ut sin rätt —^den
lilla katten längtar efter värme. Jag fattade hennes
hand, strök den och sade:
— Ni är en god människa, Maria Vasiljevnaj jag
tycker mycket om er.
Men hon ryckte bort sin hand och skrattade: ,
— Men jag för min del tycker inte alls om sådana
som ni!
— Vad för ena?
— Sådana där tröga, lättjefulla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
