Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vladimir Lidin: En människoson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
VLADIMIR LIDIN
sidan och sade slutligen med basröst. Han sade det
med hes basröst och vände inte ansiktet mot Skvorez:
— En landsman till mig håller på att gå under
här. Vad ska han göra? Vi ska med de hungrande
till Sysran i dag.
Vad för en landsman? frågade Skvorez. q
— Det finns en här från samma by som jag, Levka
Osia. Vi gick tillsammans hemifrån.
Han vände bort sitt vita huvud. Hans urblekta skjorta
var våt av tårar, och de stora, svarta ögonen lyste
genomskinligt i ljuset. Skvorez såg på honom och
log. Han log och var samtidigt rädd, att Grisjka
skulle se hans leende, men han kunde ändå inte dölja
det.
— I>u är dum, Grisjka, sade han slutligen, ditt
djur, ditt skogsdjur. Varför har du inte tagit med
dig Levka förut? Det räcker nog för två. Och det
hade varit roligare för mig med er båda. Ni kan
stanna här hos mig och lära er ett yrke. Var är
Levka?
Grisjka lyfte på huvudet. Hans sammanpressade
läppar skälvde, och för första gången såg Skvorez
hans stickande, snåla leende.
— Han gick och bad de hungrande att få komma
med. Där tar man inte heller med vem som helst,
om de inte är från samma trakt.
— Vi kan gå och möta honom, så att vi inte
förlorar någon tid. Har du sålt stövlarna för Levkas
skull?
— Det är klart, svarade Grisjka allvarligt. Han är
ju min landsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
