Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boris Pilnjak: Godset Belokonsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODSET BELOKONSK 155
r
arbetsrum. Tigande försökte de avlägsna det tunga
skrivbordet — något brast.
Fursten for upp, gick hastigt ut. Han tog på sig
sin vida, gråa ulster, satte den mjuka filthatten på
huvudet, lämnade huset över verandan, gick genom
det prasslande lövet förbi tjänarnas bostäder,
stuteriet, brännvinsbränneriet, steg ned i den lilla sänkan,
kom upp på andra sidan igen, kände sig trött och
bestämde sig för att gå långsamt — tjugu verst lågo
framför honom. För första gången gick han denna
väg till fots. Så enkelt allt egentligen var — bara
fruktansvärt just på grund av denna stora enkelhet.
Solen hade redan gått ned bakom horisonten,
västerhimmeln flammade i purpur. Den sista
fågelsvärmen drog förbi, och stäppens höstliga tystnad
vaknade. Fursten gick längs en öde stäppväg med
jämna, glada steg. För första gången i sitt liv
vandrade han så lätt, utan att veta varthän — ingenting
tryckte honom.
Ute på stäppen hördes hundsrkall. Höstskymning
och höstnatt sjönko ljudlöst över jorden. Det
började frysa på.
Åtta verst lade han bakom sig, munter, utan att
tröttna, men då han ett ögonblick stannade för att
knyta fast det ena kängsnöret, kände han sig
plötsligt så oändligt trött. Benen värkte — under sina
strövtåg på dagen hade han redan tillryggalagt minst
fyrtio verst. Framför honom låg byn Machmytka. I
sin ungdom, som student, hade han ofta ridit dit för
att besöka en bondkvinna — hennes man gjorde sin
militärtjänst — och tillbragt natten hos henne. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
