Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boris Pilnjak: Godset Belokonsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 BORIS PILNJAK
nu skulle han för allt i världen inte kunnat ta
in där. Byn låg där, platt, pressad mot marken,
mellan jättelika halmstackar. Det luktade bröd och
dynga. Hundarna togo emot honom med gälla skall,
rusade som mörka fläckar framför infartsvägen till
byn, kröpo ned vid hans fötter, ett helt koppel.
Han knackade på fönstret till den första
stäppstugan. Där inne glödde en pärtsticka. Han fick länge
vänta på svar.
. Vem är det?
Kan jag få tak över huvudet, gott folk.
— Vem är du?
— En vandringsman.
— Nå, vänta.
En bonde kom ut, i randiga kalsonger, barfota,
med en pärtsticka i handen. Han lyste främlingen
i ansiktet, mönstrade honom prövande.
— Fursten? Ers nåd? Ja, krukan går så länge
efter vatten, tills hon spricker... Nå, kom in då! •
Halm breddes ut på golvet, ett jättefång. En syrsa
spelade, det luktade sot och dynga.
— Lägg dig här, herre! Sov gott och måtte gud
beskydda dig!
Bonden klättrade upp på ugnen, suckade. Hans
hustru viskade något till honom, han brummade,
sade därpå högt:
— Furste, sov nu, men du måste’ ge dig i väg,
innan det dagas, så att ingen ser dig. Du vet ju
bäst själv, att det är oroliga tider nu... Du är
ändå en herreman. Och herrarna måste man slå
ihjäl. Min hustru väcker dig nog... Sov gott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
