Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panteleimon Romanov: Den blåa klänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
PANTELEIMON ROMANOV
Det gamla värdfolket, brudgummens föräldrar,
Parfen och hans hustru Anisia, sågo också bortkomna
ut. De visste tydligen’ inte, vad de skulle ta sig till
med gästerna, som hade tråkigt, medan de unga, i strid
med alla sedvänjor, samlade sig i sovrummet.
Därifrån hördes skratt och prat. Ustinja, i en vit
klänning, med en hårknut i nacken, satt med sin
fästman på sängen, skrattade också och ordnade än hans
halsduk, än hans hår, som om de redan vore gifta.
Spiridon tyckte, att deras uppförande var i högsta
grad opassande, ja, nästan oanständigt.
Spiridon kände sig ändå värre till mods, då han
fick se, att den rödhårige Semka, som en gång
retat honom för detta giftermål, också var inbjuden.
Spiridons gudfar, Sergej Gorbulev, en gammal
bonde med grått, krusigt skägg och små hår på
näsan, tycktes förstå, vad Spiridon kände. Han sköt
skärvorna åt sidan med foten, böjde sig mot honom,
blinkade och sade tyst:
— Du har väl också kommit på besök till dig
själv?
— Nästan, svarade Spiridon dystert.
Äntligen blev det mera liv. De unga pojkarna
trängde sig larmande ut ur sängkammaren.
Pionjären Gar aska Sjtjeglov, fästmannens vän,
ställde sig mitt i rummet och lyfte armarna, som om
han ville mana till tystnad. Alla tego och sneglade
på honom och på varandra, med en obehaglig känsla
av att han skulle göra eller säga något, som kunde
komma alla att skämmas. Garaska torkade läpparna
med en näsduk, stack ett finger innanför kavajen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
