Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panteleimon Romanov: Den blåa klänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN B LA A KLÄNNINGEN 201
höll ett kort hälsningstal till de närvarande och
slutade med att lyckönska det unga paret, som
övervunnit fördomarna och ville skapa ett nytt liv.
Fästmannen, som var klädd i brun kavaj och
långa byxor, stod bredvid Ustinja. Han såg än på
talaren, och än viskade han leende något till bruden
för att dölja sin förlägenhet. Ibland viskade hon
också något till honom med handen för munnen.
Spiridon tyckte, att denna frihet och otvungenhet
hos dottern var skamlös. Då han gifte sig med Alena,
stod hon inte och skrattade och viskade med honom,
utan var som förstenad, så rädd var hon.
Spiridon betraktade talaren, hans stora pannlugg,
och han tänkte på att man struntade i honom, fadern,
och skrattade ut honom, därför att han råkat trampa
i bunken och att en pojke, som inte än var torr bakom
öronen, kommenderade över honom.
Men det förargligaste var, att Semka, som satt
på fönsterbrädet och rullade en cigarrett, tycktes
småle mot honom. Semkas ansikte var vanställt av
koppärr, huvudsakligen näsan, vars spets helt och
hållet var anfrätt. Detta gjorde hans ansikte särskilt
vämjeligt och lömskt i Spiridons ögon.
Då man började hälla upp vodka och bjuda
gästerna på hönssteken, blevo alla livligare, tungorna
lossades. Bara Spiridon satt orörlig, stirrade i sin
tallrik och tänkte på att alla märkte, hur dyster han
var, och förstodo anledningen. Men han kunde ändå
inte behärska sig. Han drack girigt det ena glaset
efter det andra och försökte att inte se åt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
