Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panteleimon Romanov: Den blåa klänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN B LA A KLÄNNINGEN 2x1
bort, vid tanken på förlusten av den ständigt
omtänksamma vännen och vid anblicken av den kalla
potatisen steg åter en klump upp i halsen på honom.
I hela sitt liv hade hon varit som en mor för
honom, ja, till och med nu, då han sårat henne
dödligt, tänkte hon bara på honom, föreslog till och
med att han skulle gifta om sig. Men förr hade han
aldrig lagt märke till det, inte uppskattat det
tillräckligt. Först nu, då hon inte var hos honom
längre, då den kalla potatisen talade om hennes
kanske eviga frånvaro, kände han det.
Om man inte lyckades rädda henne, skulle han
för hennes stora kärlek vara hennes minne trogen
ända in i döden. Och det var bättre att äta den
kalla, fuktiga potatisen än att låta hennes plats
intagas av en annan människa, om det också vore den
där Katerina.
IV
Då han nästa dag gick till sjukhuset, tänkte han
åter på hur det skulle bli med hushållet: om hon dog
kunde han inte reda sig ensam, och ta någon i sin
tjänst — det var synd om pengarna.
Det vore nog bäst att gifta sig med Katerina».
Katerina var en bra människa, men hon hade ju
tre barn. Då var Stepanja bättre — hon hade bara en
liten.
Men om Alena räddades, skulle hon ändå förbli en
krympling och skulle inte kunna arbeta. Och då det
var omöjligt att ensam reda sig med hushållet, blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
