Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panteleimon Romanov: Den blåa klänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
PANTELEIMON ROMANOV
han tvungen att ta någon i sin tjänst, ty så länge hon
levde, kunde han inte gifta om sig med någon annan.
Så måste han nog också anställa någon, som skötte
henne. ,
På vägen till sjukhuset tänkte han, att systern
kanske skulle säga åt honom:
— Gudskelov, den gamla kan räddas, men du är
tvungen att ta hem henne och låta någon grannfru
sköta om henne. Gud har hemsökt dig — du måste
bära sorgen med jämnmod. Hon kan inte arbeta
längre.
Spiridon gick och grubblade på hur mycket det
skulle kosta, men han var så upprörd, att han inte
kunde räkna.
Nedstämd av dessa tankar kom han in i
sjukhuskorridoren och ställde sig vid dörren, skyggt, liksom
väntande på sin dom, med mössan i handen.
Systern reste sig från det vitmålade bordet, där
hon satt och skrev något. Då hon fick syn på
Spiridon, gick hon fram till honom.
— Jaa... sade hon tungt.
Spiridon blinkade, hans hjärta stannade, och kall
ångestsvett trängde fram på hans panna. Han torkade
av den med mössan.
— Vad ska man göra, man måste lida, sade
systern... hon dog i natt. Hon är där... man har
burit ut henne i bårhuset, tillade hon. Hon bad, att
man skulle ge den blåa klänningen åt dottern.
Mot sin vilja drog Spiridon en lättnadens suck.
Men vid tanken på att hans hushåll nu blivit utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
