Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
MARIETTA SJAGIN JAN
Han var den ende, som ägde ett vapen, en
revolver. Han drog den ur gördeln och störtade mot
dörren.
Musikanterna hade trängt ihop sig på golvet i
vansinnig skräck. En kröp under en bänk.
Maskin-skriverskan stod vid väggen, vit som lärft, bara i
nattdräkten, med händerna för ögonen. Hon skrek
inte, men viskade något i ett kör. Nästan
omedvetet såg jag mig omkring i vagnen och mötte
ett par ögon, som var fasansfullt lugna. Den
magre i blått. Han satt i ena hörnet av vagnen
där hans portfölj och kudde låg, och var syssel
satt med en otrolig sak — han drog på sig stöv
larna. Varje småsak, som hände under dessa ögon
blick, har trängt djupt in i mitt minne. Jag såg
att han hade skära strumpor med ränder och att
de mörknat av svett vid tårna och hälen och satt
bättre åt på foten än vid fotknölarna. Då han märkte,
att jag såg på honom, sade han enkelt:
— Kosacken hade rätt, vi var oförståndiga. Vi har
överrumplats av en trupp vita. Försök att rädda er,
om ni klarar er undan skotten. Säg, att ni, musikan-i
terna och maskinskriverskan med våld tvingats med
på den här färden.
I samma ögonblick störtade georgiern, som en
stund hållit fienderna stången, till golvet. Bakom
mig tjöt klarinettspelaren gällt. Flickan skrek
förtvivlat, hysteriskt, med främmande röst:
— Hjälp, hjälp! Rör mig inte!
I dörren hördes en salva och skrik:
— Ge er!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
