Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Litteratur och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nuint spansk egendom trots inflytelser från det kulturella livet bland
andra folk och under olika tidsperioder. Den nationellt särpräglade
individualiteten har förmått upptaga och bearbeta dessa utifrån
kommande strömningar; till och med hos de mera kosmopolitiska
personligheterna, sådana som exempelvis en Cervantes, är spanskheten
omisskännlig.
Därjämte bör framhållas, att helhetsintrycket av den period,
som här skall behandlas, är, att det icke så mycket försiggår någon
egentlig utveckling som fastmera något som man skulle kunna kalla
ett starkt och plötsligt uppenbarande och uttömmande av andlig
kraft — och därefter ett uppenbart förfall.
Att de skiftande företeelserna inom Spaniens andliga liv kommo
att utöva så stort inflytande i utlandet, är lätt att förstå, även om man
icke tar landets yttre maktställning med i räkningen; ty i dem hava
senare släkten funnit lika många som starka uttryck för allt det som
i ständiga växlingar satt sin prägel på dem själva, icke minst i
riktning mot realism och romantism. Det andliga livet i Spanien är i sin
helhet i hög grad särpräglat och fullt av utmärkande
egendomligheter — ehuru ingalunda så benhårt konsekvent som man ofta velat
skildra det — men därjämte så rikt och mångsidigt, att man som
sagt väl förstår den inverkan det har haft på andra nationer. Och
var och en, som sätter värde på en kraftig nationell individualitet,
måste därför överhuvud känna sig tilltalad i sitt studium av detta
folk och dess gärningar, om ock det i spanskt väsen — även där detta
kommer till litterära och konstnärliga uttryck — kan finnas mycket
som man har svårt att förlika sig med, till och med när man tager
full hänsyn till de till grund för detsamma liggande förutsättningarna.
Från sin medeltid hade Spanien fått ärva en hjältediktning, en
lyrisk och uppsluppen, halvt satirisk diktning (ärkeprästen från Hita
med sin »Libro de Buen Amor») samt en prosalitteratur, dels historisk,
dels moraliserande och dels juridisk, d. v. s. lagböcker. Allt detta
har satt sina spår i följande tiders litteratur, trots det att denna i icke
ringa grad rönte påverkan av andra länders andliga kultur. Liksom
den spanska nationaliteten var en sammansmältning och utformning
till ett helt av flera historiska beståndsdelar — iberer, kelter, romare,
goter, morer och judar — på samma sätt upptog den i sig de främmande
litterära och konstnärliga inflytelserna sålunda, att det av det hela
blev något säreget spanskt. Detta visar sig icke minst på diktningens
område.
De äldre, längre hjältedikterna hade framemot medeltidens slut
blivit avlösta av de kortare episk-lyriska diktalster, som kallas
romances, vilka levde på både de breda folklagrens och de förnämas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
