Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hebbe, Signe Amanda Georgina - Hebbe, Wendela - Hedenström, Fredrika Beata - Hedenström, Fredrika Lovisa - Hedin, Zelma E. Carolina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mezzosopran är, enligt en annan musikkännares
yttrande, kraftig, fyllig och af en intagande,
underbar timbre.
Hebbe, Wendela, född Åstrand. Fadern prost
och kyrkoherde i Sandsjö. Hon var född år
1808. Blef gift med vice häradshöfdingen J.
Hebbe, som efter några år råkade i ekonomiskt
obestånd, hvaraf följden blef att han gick i
frivillig landsflykt. Fru Hebbe flyttade då till
hufvudstaden med sina barn. Hon är inom
svenska litteraturen känd med signaturen W. Har
utgifvit fyra romaner och en mängd noveller,
samt en ännu större mängd öfversättningar,
hufvudsakligast på L. J. Hjertas förlag. Äfven på
tyska och fransyska har en af hennes romaner
blifvit utgifven. – Hennes döttrar, Thekla och
Signe (om Signe se ofvan), hafva beträdt scenen.
Thekla, född 1834, dog 1861, efter att i flera år
ha uppträdt med beröm på Kongl. theatern i
Stockholm.
Hedenström, Fredrika Beata, dotter af
kronobefallningsmannen Pehr Hedenström, gifte sig
1772 med domprosten Hans Graffman, med
hvilken hon i 52 år sammanlefde, intill år 1824, då
hon med döden afgick. De båda makarne
bestämde hela sin ganska betydliga förmögenhet
till välgörande ändamål. Så anslogo de genom
testamente, år 1818, en summa af 7500 rdr till
stipendier åt studerande i Upsala, hvilken fond
1824 ökades med 4500. Sedan gåfvo de,
dessutom, betydliga summor till sju olika skolor och
gymnasier.
Hedenström, Fredrika Lovisa, enka efter
sterbhusnotarien Nils Ludvig Thåström,
testamenterade 1832 ett kapital, som 1857 utgjorde 9000
rdr rmt, samt fjerdedelen af huset N:o 17 i
qvarteret Nedra Jernvägen, i Catharina församling,
till en pensionsanstalt för enkor och barn efter
civila tjenstemän inom Justitie-kollegium och
Förmyndare-kammaren i Stockholm, der hennes man
i lifstiden under många år tjenstgjort.
Hedin, Zelma E. Carolina (född Bergnehr).
Hennes födelseår är oss obekant – och
likgiltigt, ty vi sluta oss till hennes öfriga beundrare
i deras uppgift att hon är den eviga ungdomen.
Hon kom vid tolf års ålder till Kongl. theaterns
elevskola, der hon naturligtvis åtnjöt samma
undervisning som de öfriga eleverna, men med föga
framgång; hon var, såsom hon sjelf berättat,
den dummaste, hvarmed förmodligen menades
den minst kunniga bland hennes kamrater. Det
förklaras deraf att hennes håg för musiken
upptog hennes tid och hennes bemödanden. Hon
var också fördenskull den skickligaste i
behandlingen af fortepianot. Efter ett och ännu ett
profår ansåg direktionen icke skäl vara att låta
henne fortfarande tillhöra elevskolan, då hon
gjort ringa framsteg, såsom vid en andra
examen utröntes. Den utmärkta skådespelerskan
fru Bock ansåg likväl möjligt att dana henne
för scenen; genom hennes deltagande och
uthålliga välvilja vid undervisningen, samt genom
fru Eriksons bemödanden för det omedelbart
praktiska, kom den unga flickan, vid 14 års
ålder, derhän att få debutera såsom Fatima i
Korsfararne, en roll, hvari hon – äfvenledes
efter hennes egna ord – spelade "förfärligt illa",
men der ungdomlighet och skönhet förskaffade
henne publikens deltagande och bifallstecken.
Theaterkritiken omnämnde också sedermera i
offentligheten hvilken hänförande apparition hon
varit, men några vackra omdömen om hennes
talent förmärktes icke. Den förbigick man med
vältalighetens tystnad. Denna tvetydiga
framgång beredde henne likväl direktionens
medgifvande att ännu i två år få tillhöra elevskolan.
Publikens ynnest uppmuntrade henne att genom
studier tillvinna sig bifall på andra grunder än
dem hon af naturen erhållit i det yttre, d. v. s.
ett ovanligt vackert hufvud och en blick af
utomordentlig skönhet.
Vid femton års ålder debuterade hon i Preciosa
och med Lottas roll i Brodertvisten, hvari
hon lyckades så, att man såg att hon icke
saknat anlag, endast studier.
Under några följande år steg hon allt mera
i talent, äfvensom i publikens ynnest; men ett
hastigt steg till utvidgad verksamhet uppkom
genom Emilie Högqvists död, emedan hela hennes
repertoir öfverflyttades på den då varande fru
Kinmansson. Hon företog nu en resa till Paris
för att genom studier af de vidtberömda
artisterna vid Theatre François, demoiselle Rachel
och madame Broan, den förra i tragiska roller,
den sednare i komedien, utbilda sig till – det
som hon sedermera blifvit. Af den förstnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
