Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §3. Land, lagsagor och deras underafdelningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häradshöf¬
ding.
16 Från äldsta tider till midten af 1200-talet.
Lagmannen var folkets målsman i politiskt hänseende
och hade såsom sådan bl. a. att döma nyvald konung till
konungsdöme, liksom sedermera att i spetsen för en land¬
skapsnämnd deltaga i kungavalet. 1 Vidare var lagmannen
ordförande på landstinget? och hans hufvudsakliga upp¬
gift var att vårda folkets i lagbud uttryckta rättsuppfatt¬
ning. 3 Han skulle årligen tälja eller framföra lagen in¬
för folket, skilja lag eller i förekommande fall säga hvad
lagen innehöll, tyda densamma, och slutligen göra lagen,
sammanfatta och ordna lagbuden. Se närmare härom
under § 10.
Om lagmannens tillsättande lämna de äldsta lagarna
inga bestämda upplysningar. Den äldre västgötalagen
siiger blott: »py skulu allir bonder valde meep Guz miskun»,
af hvilka ord man synes kunna sluta till, att han valdes
af folket. Samma lag föreskrifver äfven, att han skulle
vara »bonde son», d. v. s. tillhöra de fria själfägande odal¬
mannaätterna. Att han vanligen tillhörde de förnämsta
ätterna, framgår af senare uppgifter. Stundom följde son
efter far i lagmansämbetets utöfning; det betraktades i viss
mån såsom sonens »börd», ehuru tvifvel ej kan råda om
sysslans valbarhet. ? Att lagmannen kunde afsättas fram¬
går af hvad som berättas om västgötalagmannen Ulf, som
»tålde bortyvräkelse, så att han tappade både välde och
lagmansnamn», och bestyrkes af senare tilldragelser.
Enligt gétalagarna fanns i hvarje härad en härads¬
höfding. Man har i honom sett en motsvarighet till den
person, som hos andra germaniska folk kallas »centenarius»,
»hunno», »hundredesealdor». Om hans tillsättning i äldre
tider gifvas inga upplysningar. Antagligen valdes han,
! När en gång konung saknades, heter det i VGL., styrde god
lagman och landshöfdingar landet.
* Jfr VGL. I, RB. 3: »peet hetir e aldra géte ping, ser lagmaper ser a>.
3 Jfr rubriken till VGL:s lagmanslingd: »Namn perre manne
er Vestregitlanz lagh gérdo oc framférdo.»
+ VGL:s lagmanslängd anmärker särskildt om Karl af Ezveri,
att han saknade rikedom. Efter honom följde sonen Algut, med två
mellanrum dennes son Sigtrygg och sonson Algut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
