Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §4. Ätten och familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 4. Ätten och familjen. 21
Öfver ätten stod dock statsmakten. Den, som på tinget
dömts fredlös, fick ej längre åtnjuta ättens skydd, ban
fiek efter viss tid ej hysas eller mottaga föda; han kunde
ock ostraffadt dödas. Och för hans återinträde i samhälls¬
friden erlades böter äfven till menigheten, »alle män», och
till samhällets högsta öfverhufvud, konungen.
På denna väg fortskred man alltjämt. Det skydd,
ätten skänkte sina medlemmar, var nämligen förenadt med
olägenheter, som, ju mer utvecklingen framskred, trädde i
dagen. Sjilfhimnden ledde, trots alla försök att lagbinda
densamma, till enskilda släktfejder, som upprörde sam¬
hället och i hvilka den starkares rätt alltför ofta gjorde
sig gällande;! de förpliktelser, som ättbandet ålade de en¬
skilda medlemmarne, blefvo med tiden ett tryckande tvång.
Den växande statsmakten måste därför, i samma mån
den sökte öfvertaga ättens skyddsuppgift, förbjuda eller
upphäfva den ena efter den andra af de rättigheter eller
skyldigheter, som ålågo ättens medlemmar gent emot hvar¬
andra. Men härmed gick det långsamt,? och ännu ett godt
stycke in på nyare tiden finner man, huru t. ex. vid dråp före¬
ställningen om målsägandens rätt att »benåda» lefde kvar.?
Ätten bestod af ett antal familjer, familjen af man,
hustru, barn och husfolk. Öfver hustru och barn utöfvade
mannen ett herravälde, som hos somliga germaniska folk
kallades mundium, mund (jir formyndare, myndling 0. s. v.).
Aktenskapet,! hvarigenom familjen grundades, uppfattades,
’ Jfr Skeningestadgans ord om »dédlig ovinskap» min emellan.
2 Ättarboten, såsom en släkten Aliggande skyldighet, afskaffades
under 1300-talet (jfr Magnus Erikssons stadga i Skara 1335, SD. IV n.
3106) och omnämnes icke i landslagen.
3 På Europas egentliga fastland började ätten förlora sin be¬
tydelse redan under folkvandringarna och de följande århundradenas
oro. Här sökte man snart en ersättning för det skydd, som staten
ännu ej kunde bjuda, i förbindelser eller föreningar, hvartill i Sverige
aldrig fanns någon egentlig eller full motsvarighet, i den personliga
förbindelse t. ex. som uppstod mellan vasallen och hans herre,
seniorn, liksom i städernas gillen eller på annat sätt.
‘ Om formaliteterna vid äktenskaps ingående enligt de äldsta
lagarna se H. Hildebrand, Sveriges Medeltid, I, s. 96—103.
Inskrénkning
af dttens
betydelse.
Familjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
