Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §4. Ätten och familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äktenskap.
Ar fsrätt.
22 Från äldsta tider till midten af 1200-talet.
sedan man kommit öfver ståndpunkten att taga hustru med
våld, såsom redan nämnts, som ett fördrag mellan tvenne
ätter, som ingicks under deltagande af fränderna å ömse
sidor, hvarvid ursprungligen af friaren en köpesumma
betalades, genom hvilken skyddsrätten öfver hustrun för¬
värfvades.! Äktenskapet inleddes genom trolofning, som
ägde rättslig och bindande kraft. Ville giftomannen
utan giltiga skäl bryta trolofningen, ägde friaren att med
våld taga sin brud. Efter kristendomens införande skulle,
enligt kyrkans kraf, det borgerliga äktenskapet fullbordas
genom kyrklig vigsel. Åt bruden gafs af hennes fader
hemföljd eller hemgift. Dagen efter giftermålets fullbordan
gaf mannen hustrun s. k. hinderdagsgdf eller morgongafva,
hvilken sedan tillföll barnen som mödernearf. Hustrun
tillerkändes med tiden rätt till en tredjedel af boets lös¬
ören, äfvensom af den jord, som efter giftermålet köptes,
utom hvad hon själf hade medfört och hennes morgongåfva.
I Sverige tillskref man Erik den helige denna förbättring
i hennes ställning. Barnen ägde fadern ursprungligen upp¬
taga eller utsätta; de stodo under hans myndighet, dotter,
tills hon blef gift, son, så länge han förblef hos fadern i
oskiftadt bo, äfven om han dessförinnan förklarats myndig,
vapenför eller »varaktig». Man har ej för Sverige bestämd
uppgift, när detta skedde i äldsta tider. Det anses ha
varit vid 15 år. Dotter ärfde ursprungligen ej i ättens
jord, så länge söner funnos.? Endast Värend bildade i det
hänseendet ett undantag (liksom något senare städerna);
son och dotter hade där lika arfsrätt. Det var först efter
midten af 1200-talet, som genom Birger jarl den förändring
vidtogs, att (med undantag af Värend) dotter skulle ärfva
hälften mot broder.?
! H. Hildebrand, anf. arb.
2 Jfr VGL. I ÄB, 1: »Sun er fapurs arvi. Er eig sun, på ar
dottzr>.
3 »Férst er son ok sa dottir fapurs arve, son tva lyti ok dottir
pripiung>, OGL., AB, 1. Sa var det i »nyiu lagum>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
