Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §6. Konungadömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 6. Konungadömet. 33
sannolikt varit erkänd öfver hela Sverige. Till konung
valdes, efter hvad det vill synas, utan meningsskiljaktighet
Stenkil Ragvaldsson, en frände till den siste konungen.!
Efter hans död (1066) utbröto strider landskapen emellan,
som med kortare afbrott varade omkring 100 år. Det var
till en början strider med anledning af kristendomens in¬
förande. De kristnade och de ännu hedniska folken sönd¬
rade sig kring skilda konungar, och täflande pretendenter
till kronan uppträdde.? Men härur framväxte snart en
annan fråga: den om rätten att gifva landen konung. Man
ville icke längre erkänna uppsvearnes rätt att taga sådan
för hela riket.? Härunder hotades detta att upplösas; land¬
skapen valde egna konungar. Under Stenkilssönerna och
ännu ett par årtionden därefter synes endast tidtals samme
konung ha regerat öfver hela riket. Det var uppsvear, öst¬
och västgötar, hvilka framträdde såsom medtäflare.? Rivali¬
! Den allmänt antagna åsikten är, att den gamla konungaätten
på manssidan utslocknat. Om Stenkils släktskapsgrad till konung
Emund är man emellertid osäker. »Nepos sive privignus> säger
Ad. Br.
? Adam af Bremen, den nära samtida författaren, och den något
yngre scholiasten berätta (III, 52) om tvenne täflande konungar med
namnet Erik, hvilka båda omkommo jimte »omnes Svedorum potentes»,
och Adam fortsätter med följande något dunkla ord: »Ita prorsus
deficiente omni regali prosapia et status regni mutatus et christia¬
nitas ibi turbata est valde».
3 Att det är detta som striden särskildt gällt, därom synes mig
Saxos bekanta utsago bära vittne (SRS. LI, 2, s. 93): »Interea Sveticarum
partium rege absumpto Gothi summam, cuius omne pene Sveones
arbitrium erat, Magno deferre ausi alieni privilegii detrimento, digni¬
tatis sibi incrementa querebant. Quorum Sveones autoritate contempta
veterem gentis suze prerogativam in aliquanto obscurioris populi in¬
vidia deponere passi non sunt. Igitur antique dignitatis speciem
intuentes, titulum iniusta collatione prereptum novi regis electu
cassarunt.»
‘ Man har sedan Geijers tid i dessa strider sett en strid mellan
svear och götar om konungavalet. Fahlbeck har i sin redan nämnda
afhandling med skärpa och skarpsinnighet uppträdt mot denna åsikt
och sökt reducera striden till en strid landskapen emellan, en yttring
af landskapspartikularismen. Hans argumentation har ej till fullo
öfvertygat mig, helst enligt min mening skillnaden mellan svear och
Hildebrand, E. Sv. statsförfattningens hist. utveckling. Bi
Striderna om
konungavalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
