Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §6. Konungadömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungens
domsrätt.
38 Från äldsta tider till midten af 1200-talet.
uttrycken i urkunderna om konungens majestät, om ko¬
nungens vrede och hämnd hufvudsakligen fraser, men de
betecknade dock en förändring i uppfattningen och kunde
vid tillfälle användas mot menigheten. Den kungliga
myndigheten (auctoritas) i förening med konungens gamla
uppgift att lag styrka och frid hålla började blifva ett be¬
grepp med en viss motsvarande verklighet, och detta så
mycket mer som den ju var om ej det enda, dock det för¬
nämsta stödet för rikets enhet.
Någon annan domsrätt synes den svenske konungen
från början ej ha haft än på frivillighetens grund
eller i samband med uppgiften att »hålla frid>, i hvarje
fall icke någon högsta domsrätt. De kungliga bref, som
från tiden före 1250 äro bevarade, äro vanligen gåfvobref
eller dombref till kyrkors och klosters förmån. De vittna
sålunda om att konungen åtminstone då, själf eller genom
andra, utöfvade en dömande makt; de vittna också om
hans uppgift att hålla friden. Det inskärpes lydnad
för konungens befallningar, dock endast under det all¬
männa hotet om hans vrede; någon annan straffpå¬
följd påbjudes ännu icke (jfr i öfrigt längre fram under
$ 9). Konungens rätt till böter åter känner redan den
äldre VGL. i flera fall.! De sammanhängde med hans
rätt att vårda frid, hvari en viss straffrätt låg. Skydds¬
bref för de andliga förekomma äfven alltifrån senare hälften
af 12:e århundradet, men man synes knappt kunna tala
om någon specifikt skyddande konungsfrid; något vite ut¬
sattes ej för dess brytande.? Personligen åtnjöt konungen
frid liksom alla andra rättsgilla medlemmar i samhället,
men han stod ej öfver utan endast i samma linie med
dem, ehuru visserligen högst. Upplysande i det fallet är
’ Det bekanta stillet i Vita s. Frict (SRS. II, s. 272) synes
mig ej behöfva tolkas så, att andel i böterna nu för första
gången bjöds konung. Det heter blott, att Erik vägrade mottaga
dem, och det tillagges: »quee iuxta morem terre ad fiscum reipublice
legaliter pertinent.» i
> Vid sin eriksgata ägde konungen enligt VGL. och OGL. gifva
tre män frid, men den reservation som i ÖGL. göres (DrB. 5: 1) visar,
att denna rätt endast var. begränsad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
