Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Samhällsklasserna och representationen - §23. Det världsliga frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 23. Det världsliga frälset. 169
voro icke heller befriade från utskrifning. De deltogo dock
i gärder endast till hälften mot skattebönderna. Siites¬
gårdarna voro likaledes befriade från gästning och från
skyldigheten att fortskaffa budkafle. Tidigt nog torde
frälset, åtminstone det högre, haft rätt att uppbära konungs
andel i sakören af sitt husfolk och sina landbor,’ eller,
såsom det mot slutet af medeltiden hette, »att vara konung
öfver sin landbo» (Kalmar recess § 21); d& undantogos
emellertid »konungs ensaker» och tillämpningen var nog
olika på olika tider.?
Under 1400-talet tillkom frihet för sätesgårdarna från
fodringen, hvaremot adelns landbor t. v. skulle hålla
två »årliga hästar». Jaktrdtten blef ock under denna tid —
frälset förbehållen, och själfve riksföreståndaren Sten Sture
d. ä. måste återkalla de tillståndsbref han i det hänseendet
utfärdat.3 I Kalmar recess tillkom slutligen rätten för
adeln att befästa sina gårdar och att vägra konungen till¬
träde dit samt rätten att taga andra i försvar mot ko¬
nungen (§ 43). Frilset tog vidare i anspråk som rättig¬
het att af kronan erhålla förläningar och började få rätt
till vissa ämbeten.+ I landslagen stadgades, att de världs¬
liga medlemmarne af konungens råd skulle tagas bland
riddare och svenner, och praxis blef, att häradshöfdinge¬
! Antyddes redan i alsnöstadgan. Täljestadgan 1330 talade om
denna rätt endast med afseende på frälsets »familize> och inskränker
densamma. I landsfredsstadgan 1375 erkändes den åter oförbehåll¬
samt, men denna stadga skulle ju endast gälla tre år.
? I en skrifvelse ’/,, 1515 (Grénblad, Nya kallor n. 355) an¬
tydes ett återkallande af denna rätt beslutad på herremötet i Vad¬
stena samma år; hädanefter skulle länsinnehafvaren uppbära (och
redovisa för ?) sakörena.
3 Jfr Styffe, Bidrag IV, s. CIII, CIV.
‘ Jfr léftet i Kalmar recess $ 3 att ej draga konungens »gode
män» någon »vanbyrding» öfver hufvudet. -— I skeningestadgan (1280¬
talet) talas äfven om forum inför konungen i vissa fall. Föreskriften
hör dock närmast till gårdsrätten, och det är svårt att i detta fall
iakttaga praxis. För det högre frälset hade rådet mot slutet af medel¬
tiden i många fall blifvit forum. — Under 1500-talet gjorde frälset
anspråk på att på sina gårdar få begagna gårdsrätten. Något all¬
mänt privilegium: i det hänseendet kan man ej påvisa. Jfr ofvan s.
115 om rådet samt s. 147.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
