Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Samhällsklasserna och representationen - §23. Det världsliga frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det lägre
frälset och
allmogen.
Frälsets
borgerliga
funktioner.
170 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
och lagmanstjänster i de flesta fall lämnades åt frälsets
medlemmar.
Ur forntidens frälse, som omfattade hela allmogen,
hade sålunda utvecklat sig ett mera begränsadt frälse, ocih
resten af folket kallades ej längre »frälst»; det var skatt¬
skyldigt. Mellan det lägre frälset och allmogen var skill¬
naden dock ännu ej så stor.! Bonden och knapen lefde
ungefär under samma villkor och skilde sig ej mycket åt
i fråga om bildningsgrad. Ofvergång från den ena klassen
till den andra var i lag medgifven, och giftermål förekommo
alltjämt mellan frälsemannen och bondedottern eller bonden
och frälsekvinnan, liksom långt in på 1500-talet, oaktadt
landslagens föreskrift i motsatt riktning (»far hon bonda,
göri skatt och skuld som bonde»). Det rådde en fortgå¬
ende cirkulation.? Också var det detta lägre frälse, som
under Engelbrekts uppror jämte allmogen spelade den stora
rollen. Ur dess led fick allmogen sina anförare — Engel¬
brekt själf var en typ på detsamma, och det var denna
dugliga ledning, som då liksom än en gång, i Gustaf
Erikssons första tid, väsentligen bidrog till en lycklig
utgång. Skillnaden åter mellan småfrälset och männen af
börd var stor, men inför lagen voro de dock lika, och det
hände, att äfven de >»>mindre männen» uppnådde rikets
högsta värdighet (t. ex. Otte Torbjörnsson och Nils Claes¬
son af Storda; båda blefvo riksråd).
Landslagen sökte någon gång sammanföra det nya
frälset med det gamla i gemensam verksamhet. I lag¬
mansvalnämnden, bevillningsnämnden, räfstetingsnämnden,
sannolikt äfven konungavalnämnden skulle sålunda både
frälsemän och allmoge deltaga. Det nya frälset, konungens
eller rikets »goda män», såsom dess medlemmar benämndes,
var det vidare som närmast kom i fråga att kallas till
herredagarna, så i synnerhet efter 1434 och till medel¬
tidens slut.
! >Allmogen af Österlandom menlika bade frälsis män och
bönder» heter det ännu 1386.
2 Jfr Djurklou, anf. upps. i Hist. Tidskr. s. 140 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
