Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Samhällsklasserna och representationen - §24. Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 24. Allmogen. 173
klass af mindre icke själfägande jordbrukare var torparne
(jfr de i vissa landsorter förekommande målamännen), en
annan odlare på allmänningsjord, s. k. stubbekarlar.
En framstående klass inom allmogen bildade vidare
bergsmännen. Den stod snart sagdt med ena foten bland Bergsménnen.
frälset, i det de förmögnare bergsmännen ofta gjorde frälse¬
tjänst (Engelbrekt i äldre tider, Rankhyttesläkten m. fl. i se¬
nare). De åtnjöto också (t. ex. vid Kopparberget och Nor¬
berget) frälse för sina större eller mindre intäkter (s. k.
bergsfrdlse). Under slutet af medeltiden spelade de en roll,
vanligen i nära förbund med »mena allmogen i alla Dalar»,
och särskildes då noga i kopparbergsmåän (på Kopparberget),
jarnbergsman (vid Norberg, Skinsikkieberg, Betsberg o. s.
v.), stdlbergsmdn (Stålberget i Närke) och silfbergsmän
(närmast från Ostersilfberg nära Säter).
Voro bönderna sålunda icke längre frälsemän i ordets Faror för all¬
nyare mening, lyckades de dock bevara sin frihet och, en stor ”09ens frihet.
del åtminstone, äfven äganderätten till sin jord. Bådadera
hotades emellertid af fara. Under näfrättens tidi fjortonde
århundradets senare hälft — tiden för invandringen af så
mycken tysk adel, insmögo sig förändringar, som i ur¬
kunder, öfverenskommelser och lagar under följande år¬
hundrade trädde i dagen.! De gällde i främsta rummet
landborna och bestodo i dagsverksskyldigheten, som för de
äldre lagarna med undantag af ÖGL. var så godt som
okänd, samt förselskyldigheten, ökade åligganden i afseende
på husens underhåll och nybyggnad, strängare rätt för
jordägaren i fråga om förrymd landbo m. m. d. Förbuden
i strängnässtadgan 1437 mot att skilja barn från föräldrarne
mot dessas vilja och att kvarhålla landbon efter legostämmas
slut, vittnade också om den fara, som hotade.
De själfägande bönderna åter, ehuru deras skattebe¬
villningsrätt var erkänd, kunde ej värja sig mot de nya
skatter, som pålades, eller hindra dem att blifva ständiga.
Äfven de underkastades, när de bodde i ett slottslän, dags¬
! Jfr de s. -k. växjöstadgarna 1414 och k. Eriks stadga 1416
(Had., Gambla stadgar och SD. fr. 1401 II), utan tvifvel privata
6fverenskommelser; Styffe, Bidrag IV, s. CI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
