Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska medeltiden i egentlig mening - Samhällsklasserna och representationen - §24. Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engelbrekts
uppresning.
174 Den svenska medeltiden i egentlig mening.
verksskyldighet till slottet. De måste finna sig i de in¬
skränkningar i deras äganderätt, som gjordes genom 1400¬
talets stadgar. Förbudet för bonden att köpa mera jord,
än han var »fullsuten> uppå, liksom mot hemmansklyfning,
tillkom närmast i kameralt syfte, för att ej minska skatten,!
men andra inskränkningar gjordes eller försöktes: i fråga
om bondes landbor, om jakt, som slutligen alldeles förbjöds
allmogen, om dispositionen öfver allmänningarna,? om lands¬
kip 0. 8. y.
Den 6fverhingande faran afvirjdes dock genom Engel¬
brekts resning, den svenska medeltidens märkligaste poli¬
tiska företeelse näst konungadömets maktutveckling på 1200¬
talet. Den medförde att börja med en betydande skatte¬
nedsättning för bönderna. Den bragte vidare åtminstone
en politisk fråga inom allmogens synvidd och gaf den upp¬
gifter för riket att lösa genom medverkan i försvaret af
det nationella oberoendet och genom deltagande i herre¬
dagarna. Äfven landstingen uppblomstrade flerstädes till
en ny betydelsefull verksamhet (se § 25). Genom »bur¬
språk» eller genom öppna bref underrättades allmogen om
de politiska händelserna, och den knotade snart, om dylika
meddelanden uteblefvo. Under sådana förhållanden vardt
den åter en politisk faktor, hvars betydelse stormännen om
Allmogen un- än motsträfvigt måste erkänna. Det var denna nyburna
der slutet af
medeltiden. demokrati, som bar upp riksföreståndarskapet såsom na¬
tionell institution och gjorde, att Sten Sture d. y. med fog
kunde tala om »sig och Sveriges allmoge», låt vara att tills
vidare fäderneslandet oftast tedde sig under landskapets
form. Men denna demokratiska rörelse hade en dubbel
sida. Den själfständighetskänsla, som samlade allmogen
under Engelbrekt och »herr Sten den unga Sture», var nog
att prisa. Men till ondo kunde lätt blifva den själfrådighet,
som snart nog därur måste växa fram, i synnerhet under
en svagare ledning. Ett trotsigt nej blef stundom allmogens
svar på regeringens begäran om hjälp, och det hände att
! Jfr stadgan 1459, tillstyrkt af 4 biskopar och 24 riddare, bland
dem 4 lagmän, Had., Gambla stadgar, s. 53.
2 Jfr Kristoffers stadga **/, 1444.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
