- Project Runeberg -  Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar /
215

(1896) [MARC] [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Konungen och rådet - §29. Det ursprungliga vasakonungadömet 1523—92

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§ 29. Det ursprungliga Vasakonungadémet (1523—1592). 215
Uppgörelsen med medeltiden. Unionen hade alltmera
visat sig oförenlig med Sveriges nationella utveckling, men
för den, som ville åstadkomma en verklig regering, kräfdes
äfven en uppgörelse i fråga om de inre förhållandena icke
mindre med kyrkan än med den världsliga aristokratien
och allmogen. Det var denna uppgift, som Gustaf Vasa
fick att lösa.
Unionen. Mot unionen sattes ännu en gång det natio¬
nella riksföreståndarskapet men under mycket ändrade för¬
hållanden. De tidigare riksföreståndarne, Sturarne t. ex.,
hade väl haft svårigheter att bekämpa, men de hade varit i
den fulla besittningen af sin ställning som stora jorddrottar
och utom allmogen haft ett mer eller mindre starkt parti
af fränder och vänner inom det svenska frälset att stödja
sig vid. Den siste riksföreståndaren var en ensam flykting,
när han öfvertog sitt kall, och hans ställning så till vida
ännu sämre än Engelbrekts, när denne började sitt företag.
Så mycket underbarare var framgången, vittnande snart
sagdt från första stund om den utomordentliga personliga
kraften hos den, som ur riksföreståndarskapet lyckades ut¬
veckla det nationella konungadömet.
»Höfvitsman öfver Kopparberg, Silfberg, Järnberg och
meniga Dalar, Helsingland, Gestrikland, Norrland och allt
rumboland> var den långa men anspråkslösa titel, som
Gustaf Eriksson bar på våren 1521; först den 23 aug.
samma år kallar han sig »Sveriges föreståndare». Utan
tvifvel var det götalandskapens anslutning i Vadstena, som
föranledde förändringen, ehuru man icke har några säkra
upplysningar om själfva valet. Mot sommaren 1523 var
Sveriges rike till större delen befriadt, och då hölls ett
allmänt möte i Strängnäs, där Gustaf Eriksson antagligen
den 6 juni af »Sveriges rikes råd med den meniga mans
jaord och samtycke» korades till konung. Under hvilka
former det skedde är ej kändt; att iakttaga lagens bud
var knappast möjligt.! Om valet underrättade riksrådet
Fredrik I, som kort förut i den flyktade Kristierns ställe
blifvit Danmarks konung, och utfärdade äfven en öppen
1 Om dagen se SRA. I, s. 7.
Brytningen
med unionen.
Konungavalet
1523.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:26:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stathist/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free