Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §43. Borgerskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regeringens
ingripande.
Borgarestån¬
dets klasser.
Icke-borgare i
städerna.
Städernas
privilegier.
350 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
gynna dem genom ekonomiska förmåner. Utvecklingen
hade dock varit långsam, och först genom Gustaf Adolfs
och Oxenstiernas verksamhet rycktes de borgerliga yrkena
upp till någon blomstring. Landslagens förbud mot lands¬
köp skärptes. Handtverkarne tvingades att flytta in i
städerna; inga »gångande ämbetsmän» skulle få komma dem
på fyra mil nära. I fråga om städerna själfva vidtogs en
sträng verksamhetens fördelning; skillnaden mellan stapel¬
städer och uppstäder vardt genomförd; mellan de förra
fördelades den aktiva och passiva utrikeshandeln,! och ge¬
nom den s. k. handelsparteringen skulle ordning och sy¬
stem införas i köphandeln, som fördelades i »societeter»
eller gillen. Handtverken blefvo på samma sätt föremål
för lagstiftning.? En mängd nya städer anlades ända fram
till midten af 1600-talet både för att underlätta köpen¬
skapen med allmogen och af fiskaliska hänsyn. Trots all
denna omvårdnad blefvo dock framstegen fortfarande små;
med undantag af hufvudstaden och Göteborg befunno sig
de öfriga städerna på efterkälken.
Under denna lagstiftning fullbordades afsöndringen af
ett borgarestånd. Det bestod af två hutvudklasser: köp¬
männen och handtverkarne, hvilka Gustaf Adolf sökte lik¬
ställa med hvarandra. De, som idkade borgarenäring med
köp eller med handtverk, voro rätta borgare; de skulle
förvärfva burskap och draga »stadens tunga» men ägde
ock deltaga i stadens styrelse, sköta dess drätsel och åt¬
njuta dess privilegier. Men man kunde icke stänga stä¬
derna för inflyttningar af icke-borgare. Adelsmän och
präster, kronans tjänare af olika slag togo där sin bostad
och åtnjöto större eller mindre friheter i fråga om utskyl¬
der och besvär. På detta sätt uppstod en skarp skillnad
mellan de i denna mening privilegierade stadsborna och
de »rätta borgarne», som föranledde upprepade tvister?
Borgerskapet — detta namn blir från slutet af 1500¬
talet det vanliga — sökte naturligtvis värja sig mot kon¬
1 Jfr handelsordningarna 1617 och 1636,
> General-imbetesskra for Upplands handtverkare 1622; K. M:ts
allg. ordning och skrå 1669. :
3 Jfr Odhner, Sveriges inre hist., s. 379 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
