Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §46. Riksdagar och möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rikets råd.
Adeln.
.
374 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
måste ännu Gustaf Adolf i sin försäkran 1611 lofva att ej
betunga ständerna med många herredagar.
Rikets ständer vid riksdagen. Rikets råds ursprung¬
liga förhållande till riksdagen är mer än en gång berördt
förut. Måhända med undantag af Erik XIV:s tid utgjorde
det under större delen af 1500-talet jämte adeln riksdagens
förnämsta och ledande klass. Känslan däraf tog sig ett
bekant uttryck i ständernas tvekan 1597 om sin befogen¬
het att besluta, då endast en rådsherre var närvarande.
Efter sitt återupprättande 1602 intog rådet emellertid un¬
der Karl IX:s senare riksdagar ungefär samma ställning
som förut. Först förändringarna i densamma på Gustaf Adolfs
tid började lösa förbindelsen med ständerna; rådet afgaf
ej längre svar på de kungliga propositionerna. I stället
deltog det med konungen i förberedelserna till riksdagen
och konfererade efter konungens död flitigt med ständerna
samt spelade på detta sätt ännu en ledande roll vid den¬
samma. Huru RHO. 1626 gaf uttryck åt dess ändrade
ställning, är redan nämndt (s. 272), men likaså huru för¬
ändringen under denna period aldrig kom till full klarhet.
Adeln var skyldig att mangrant infinna sig, när
konungen kallade, och detta gällde äfven herredagarna.
Uraktlåtenhet i det hänseendet hade en gång kunnat med¬
fora frälsets förlust.! Denna skyldighet bekräftades i RHO.
1626.> Hela ridderskapet i Sverige och Finland, så många
som kommit till laga år, skulle infinna sig, så framt någon
ej hade laga förfall (13). Sedan skulle de samla sig på
riddarhuset och hvar ätt utse en af de sina till hufvud för
familjen för den gången med säte och stämma å ättens
vägnar; i vissa fall kunde en fullmäktig utses (14). Den,
som satte bo utrikes, förlorade säte och stämma bland rid¬
derskapet (12). Ingen finge »sitta eller tala» i samkvämen
utom ätternas hufvudmän. Alla andra stånde å golfvet bakom
ättens säte, »höre och tige till det som anten diskureradt
eller voteradt varder» (15). RF. 1634 (§ 45) foreskref ock
! Jfr k. Erik XIV:s nämnds dombok, s. 21 f. Erik XIV synes
stundom underlåtit att kalla adeln.
2 $$ 13—27 handlade om adeln på allmänna riksdagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
